SAS Flygklubb

Hepp

Idag var jeg på årsmøte med flyklubben jeg er med i, SAS FK og der var Jørgen Lindegaard og snakket litt (nesten 2 timer) om SAS koncernen, framtidsplaner, fly, inkjøp av nye fly, asien destinasjoner m.m m.m. Meget intressant å høre direkte fra han på den måten, enn å lese rykter i avisen !

Så, forrige uke, var noen ute i SAS hangaren på Arlanda.

Noe som flyklubben prøver å få til en gang iblant.

referat fra en som var der:

Lördagen den 18 mars och söndagen den 19 mars fick sammanlagt 20 medlemmar besöka hangarerna på Arlanda. Ordförande, Clifford Ovner, hade tidigare gått ut med en inbjudan till samtliga medlemmar att besöka hangarena och titta på de flygplan som för tillfället stod inne för service. Närmare 50 medlemmar anmälde sitt intresse!! Redan samma dag som inbjudan fanns på vår hemsida hade drygt 25 medlemmar anmält sig till Clifford!

På lördagen kom jag tillsammans med 9 andra medlemmar. Tre av dessa hade flugit till Arlanda, så vårt plan SE-KSG stod uppställt till allmän beskådan på plattan. Många förtjusta kommentarer från SAS personal!

Vi togs emot av Kalle Sjöstedt och fick, efter noggrann säkerhetskontroll, komma in i det enorma komplexet som de många verkstadshangarerna utgör. Först fick vi beskåda en upp-pallrad MD80 tillhörig Spanair. Bolaget anlitar SAS verkstäder tack vare den höga tekniska standarden. Vi fick en grundlig genomgång av MD80 och alla de rör, vajrar, elmotorer, hydraulik m m som gör att ett plan kan flyga.

Dreglande medlemmar satt förhäxade i cockpit och njöt av anblicken av en ”normal” instrumentbräda, begripliga ”klockor”, slitna reglage och bara en GPS som eftergift år det moderna flygandet. Trång arbetsmiljö, men MD80 flyger normalt inte på alltför långa sträckor.

Därefter fick vi hälsa på Daisy, som stod inne för vinterförvaring. Vi noterade med förvåning att alla klaffar och även sidorodret var klädda med duk. Mycket vingar och tusentals nitar i det vackra planet!

Nästa steg var en Dash 8. En nästan osannolikt lång och slimmad flygkropp. Även här var piloternas arbetsplats väldigt trång. Dock, en väsentligt modernare instrumentpanel. Hela tiden var Kalle där och berättade och förklarade. Alla tekniker som också svärmade runt planen var väldigt tillmötesgående, och svarade mer än gärna alla på alla våra ”dumma” frågor: Vad gör det här röret? Vart går den här vajern? Vilket varvtal har motorn? Fälls landställsluckan in efteråt om hjulet tas ut manuellt? (det gör det faktiskt inte, utan hänger kvar och förväntas ta i backen samtidigt som hjulet, med det har en speciell slitbana för ändamålet!)

Slutligen flaggskeppet Airbus 340! Planet stod inne för C-service (omfattande!) men även för att byta ut samtliga stolar i främre Business Class. Stolarna kan nu sänkas ner till absolut horisontellt viloläge. Varje stol kostar flera 100.000.-! Vi noterade med blandade känslor den helt digitaliserade cockpiten; några få dataskärmar och ett litet, ensamt, gammalt ”hederligt” horisontgyro. Gott om plats, och en liten joystick till vänster respektive till höger om piloterna. Två sköna sängar och egen toalett!

Tja, det kanske trots allt är bra med utveckling även inom flyget, tycker en gammal nostalgiker! Vi som var där vill framföra vårt varmaste tack, till Clifford som tog initiativet, men kanske framför allt till Kalle Sjöstedt som tog två timmar åt att guida oss och att undervisa och berätta!